Idag var det exakt ett år sen vi satt på Costa Coffee på Stansted flygplats, de skönaste sofforna i byggnaden, drack varm choklad och inte kunde tro att detta var på riktigt. Jag hade spontanköpt flygbiljetter till England för att hälsa på någon jag hade träffat en gång, en månad sen, i Barcelona. Utan några hopp utan med inställningen att det alltid är kul att resa till nya platser, i detta fall en liten by vid namn Heighington några timmar norr om London, far jag dit. Mitt flyg hem avgick tidigt på morgonen så han följde med mig till flygplatsen kvällen innan eftersom det inte fanns några andra tåg. Golvet var kallt och bänkarna proppfulla så Costa Coffee var ett riktigt fynd. Och nu satt vi där och bestämde att vi skulle testa det här med att vara tillsammans, men inte vara nära varandra. Jag minns hur jag gick till säkerhetkontrollen med en mugg varm choklad i handen, ett pirr i magen och ett brett leende på läpparna. Och trots att det var sista gången jag log när vi sa hej då till varandra på en flygplats var det kanske det bästa beslutet jag hittils tagit.