I förrigår, måndag, invigde jag min 3 för 20kr polo från stadsmissionen.

Känns som att jag sakta men säkert börjar ta tag i lite måsten i livet nu. Har äntligen lämnat in cykeln på lagning, räknat ut mitt betygssnitt och insett att jag nog kommer in på det jag vill ändå, budat på två plagg jag vill ha på ebay, skickat in biologilabbrapporten och börjat se slutet på mitt projektarbete. Allt sånt gjorde jag klädd i detta, med en klädbiblioteks-lånad, superskön stickad kofta på axlarna.

Den senaste månaden har varit full med plugg och projektarbetsångest och sen kom Josh hit i två veckor och vi fick påsklov, vilket var så himla himla bra. Hur som helst tänkte jag att vi skulle förflytta oss en månad tillbaka, till då jag var i Nottingham. Hela veckan jag var där var det grått, molnigt och konstant fuktigt i luften. Så när jag råkade svänga in på en kyrkogård blev jag helt tagen av vad jag såg. Det var så vackert och perfekt väder för den där fridfulla och lite krypande kyrkogårdsstämningen. Det kändes som att jag hade vandrat in i en skräckfilm ungefär. Engelska kyrkogårdar är verkligen helt annorlunda än vad de är i Sverige. Gravstenarna är alla unika och står helt osymetriskt som om de var i en saga.