Se denna innan soluppgången - nu alltså

2014-08-29 02:49:49 i Film
Kanske är det för att jag inte kan sova, eller för att jag har känt mig lite nostalgisk den här veckan, kanske för att jag blev påmind om en väldigt fin tid eller för att regissören gjorde ett jäkla bra jobb, jag vet inte. Men jag såg just en film som kändes som den mest ärliga romantiska filmen jag sett, någonsin. Before Sunrise hette den och jag var tvungen att se uppföljaren Before Sunset direkt efter. Den första filmen handlar om en tjej och en kille som träffas på tåget och bestämmer sig för att spendera en natt tillsammans på gatorna av Wien. Man får följa deras historia från att de möts till hur de lär känna varandra och till slut skiljs åt - allt på en natt. Den andra filmades 9 år senare och utspelar sig också 9 år senare när paret träffas igen, helt underbart koncept. 
Det är alltid små detaljer som jag brukar störa mig på i film. Saker vi gör i verkliga livet som inte speglas på bild. Till exempel att karaktärerna aldrig behöver säga "va? Vad sa du?", att det sällan blir en "awkward silence" ifall filmen inte är en komedi, att de alltid bara vet vart de ska gå fastän det är en okänd stad, att massor med otroliga saker händer hela tiden på en och samma dag, att om en person säger något långt och komplicerat så ifrågasätter inte den andra utan bara håller med trots att man själv känner att man inte riktigt förstod vad den menade, att bakgrundsmänniskorna aldrig råkar stå ivägen när en karaktär ska förbi (utan att det är en big deal) eller att det alltid är undertext ifall bakgrundsfolk pratar ett annat språk, även fast det inte adderar något till historien.
 
Men i den här filmen hade regissören tänkt på allt det och det är därför som det känns som en verklig historia och till och med som att det är en historia om en själv.
 
Till min stora lycka har det nyligen kommit ut en tredje film, 9 år efter den senaste. Den ska jag kolla på i helgen.

Dokumentärtips

2014-07-06 11:34:10 i Film Sammanfattningar och listor
1. Dispatches: Hunted 
En chockerande dokumentär om våld och orättvisa mot homosexuella i Ryssland. År 2013 infördes en anti-hbt-propagandalag i Ryssland för att förhindra spridning av "icke-traditionella" sexuella idéer bland minderåriga. Lagen har blivit hårt kritiserad internationellt eftersom man anser att den förhindrar arbetet för hbt-personers rättigheter och i praktiken till och med innebär att man kan bli arresterad vid visning av hbt-symboler eller spridning av kunskap i ämnet. Exempelvis kan en lärare få sin lärarlicens indragen om denne lär sina elever att  hbt-personer bör ha precis samma rättigheter som heterosexuella, fungrande lesbiska par kan få sitt barn ifråntaget av socialen och homosexuella män kan bli plågade, hånade och utnyttjade framför en videokamera för att sedan hängas ut på internet, utan att staten rycker in. Det är en emotionell upplevelse att se den här och det är en utmaning att försöka förstå hur människor kan bete sig så omänskligt.
 
 
 
2. Sicko 
Som många av er säkert vet är Michael Moore ett dokumentär-geni med många bra dokumentärer om USA. I Sicko utreder han hur ett av västerländskt land som USA kan ha ett så trassligt sjukvårdssystem medan andra länder, till och med Cuba som anses vara ett relativt fattigt land, har mycket bra och gratis sjukvård för alla. Jag visste innan att sjukvården i USA var lite knepig, att många inte hade råd med operationer osv. Men jag hade ingen aning om att det var SÅ hemskt! Tydligen jobbade Hilary Clinton med att införa Socialized Medecine (den sortens sjukvårdssystem vi har idag) redan 1993 men det spenderades miljoner dollar för att motverka detta initiativ med hjälp av propaganda där man drog paralleller mellan initiativet i USA och kommunist-sovjet. Politiker påstod att man tex skulle vara tvungen att fråga staten om läkarbesök och 'Vill ni verkligen att en politiker ska få bestämma om ni får en operation eller ej?'. Så Mrs Clinton förbjöds till slut att nämna något mer om rörelsen. Nu dör tusentals människor i förtid på grund av att de blir avslagna ekonomiskt stöd från staten och helt enkelt inte har råd med de operationer eller medeciner som behövs. Efter att ha sett denhär börjar jag ärligt fundera över hur någon som inte är miljonär någonsin självmant skulle bosätta sin familj i det landet.

Jag heter Rita och är född i Sankt Petersburg men har bott i Sverige sen jag var 6 år. Antalet platser jag vill bo på och resa till gör mig stressad så jag tar en sak i taget. Efter förta steget - ett sabbatsår i London, blev det dags för plugg i Skottland, så dokumentationen fortsätter numera härifrån, om livet som utomlands-student.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Besökstoppen